Motala armband
I lördags, den 24 Januari hade jag min 22 födelsedag då vi var i Göteborg. Det firades lite i smyg på Leas treårs kalas, och detta var en av mina födelsedagspresenter. Det var så himla oväntat, och jag vart väldigt överraskad. Detta har jag tjatat om i många år att jag vill ha, och nu sitter den äntligen på min arm, och dessutom med försäkring. Tänk vilken fin familj jag har.
0 kommentarer
Live only as you can
Ja, här sitter jag med den största Redbullburken Emil kunde hitta i affären. Tanken var som oftast, plugg. Men det är mycket som distraherar. Det är mycket bök och förändringar i min studieplan, det ändras studietakt, tas bort och läggs till kurser. Och att ta bort kurser har jag inte ens bett om. Jag hoppas nu att de gjort så för att ändra studietakten. När man är som jag, och lider av en väldigt tråkig telefonskräck så får man försöka sköta det så långt det går med mail osv.
Jag väntar även på att jag ska bli antagen till de mest nödvändiga kurserna, så som Svenska B (2) och matematik B och C (2a + 3b) och förhoppningsvis får jag den planen nästa vecka. Dessa är nödvändiga för mig då de är ett krav för den utbildning jag vill gå. Men många andra roliga kurser väntar och just idag påbörjar jag Specialpedagogik.
Och tänk vad glad jag är att jag bara sådär kunde inse vad jag borde bli och vad jag borde göra i framtiden. Jag är så glad över att jag har planer och mål framför mig. Även om det kan sätta knut i min mage ibland när jag tänker på saken så är det så jag vill ha det. Det blir också som en kick att ens tänka på. För har jag ett mål, en tanke framför mig, varför jag då låta latmasken inuti mig ta över.
En sommarbild
Låt oss stanna tiden, om det så behövs. Låt oss ta in allting, varenda liten detalj. Andas och blunda. Förstå. Förstå att det ska vara precis såhär.
En sommar bild från 2014. En bild från vår undrbara semester i Varberg. Jag längtar så till i sommar, och vår semester som ska gå till Öland denna gång. Att se hur lycklig Lea blev av havet, även fast det smakade blä, var helt fantastisk. Jag är mycket förväntas full.
Lea somna säkerligen som en prinsssa idag, efter att ha fått upp sin sänghimmel som kom på posten idag (Äntligen!). Den är underbar.
Grundläggande behörighet
Alltså denna kille, så mycket kärlek i denna lilla kropp. ♥
När jag blev gravid med Lea gick jag andra året på gymnasiet, och därav missade jag en hel del och har ett samlat betygsdokument. Nu kämpar jag in i det sista för att få en grundläggande behörighet för universitet och högskola. förhoppningsvis får jag läsa fler kurser pararellt för att hinna söka universitet redan i vår, och även högskoleprovet ska göras. Duger då inte mina betyg osv har jag sommaren på mig att bättra mig för att söka igen i höst.
Länge har jag kollat runt för att lista ut vad jag vill bli, och vad jag vill arbeta med. Jag har fuderat på sjuksköterska, polis, socionom och även civilingenjör. Det finns fortfarande ett visst intresse i dessa men nu är jag bestämd på vad jag vill. Detta skulle passa mig. Jag har länge tänkt att jag är för smart för att sitta i kassan på Ica osv (utan att låta ego), så nu har jag något att satsa på. äntligen!
Det du inte gillar med dig själv, älskar någon annan
Jag tycker faktiskt att 2015 är en bra chans att ta tag i saker och ting. Klara av de mål man har, vad gäller sig själv, jobb eller annat, att påbörja något man länge har varit nyfiken på eller någon annan förändring. Visst kan man ta tag i saker alla dagar om året, men starten på detta på blir min nystart, på många olika håll.
En sak jag ska börja det nya året med är min livsstil vad gäller mat och motion, så som hälften av sveriges befolkning. Tummen upp för det. Jag minns att jag nämde det för ett år sedan, början av 2014, att det skulle bli mitt år i den kategorin. Ja, ja lyckades gå ner en hel del kilo, men har inte kommit i närheten av mitt mål. Jag har inte varit motiverad och på grund av att jag drabbades av depression två långa perioder gjorde inte sake bättre.
Men detta blir mitt år, och det är jag säker på, och något som gör mig glad är att jag har fått med min sambo på vägen. Han är med mig och vi kör på samma system. Vi kan peppa varandra, ändra på våra dåliga vanor tillsammans. Tillsammans kan vi nå våra mål, och tillsammans blir vi bättre.
Innan nyår var jag iväg för att säga upp min gymkort. Ja, detta för att jag har haft mitt medlemsskap i sporthallen, och min uppgradering som gjorde att jag kunde vara istan liksom har gått ut. Så nu väntar jag på att mitt medlemskap ska bli inaktivt så att jag kan skaffa ett kort enbart i stan. Jag saknar mina pass på gymmet, framför allt gruppassen. Tänk vad glad man blir av att vara aktiv, bästa terapin. Och jag tror att många håller med.
Jag har mina mål uppsatta, så det är ju bara köra.
Äntligen, jippi yey.
Vi lämnande in min dator i tisdags, och Emil åkte och hämta den i morse. Det kallar jag service. Datorn är som ny, precis som när jag köpte den för ett år sedan. Så himla skönt, och jag jublar lite inombords. Äntligen kan jag arbeta precis som jag vill, och gå igenom alla bilder, som bara har fått ligga sen i somras. Ja, jag är supernöjd.
Jag sitter för tillfället i köket och vill starta med en massa saker på en gång. Men igår kväll fick jag för mig att jag skulle träna upp min kreativa sida som gav mig MVG i skolan. Så ikväll tar jag det lugnt, greppar pennan och skissar lite. Och tills visare er bloggen ut som såhär, tills jag gått igenom mina bilder osv.
6 år
Du är min bästa vän, och du kommer för att framtid ha en säker plats i mitt hjärta, oavsett vad. Du är min bästa vän, och jag behöver dig för att känna mig hel. Du är världens finaste pappa till våra två barn. Jag skulle vilja säga att det är våran 10 års dag idag, för det är så det känns. Men 6 år har gott, just idag. Så detta var från mig till dig. Jag älskar dig.
Lycka i vårat nya hem
Vår uteplats.
På lördag har vi bott i vår nya lägenhet i två veckor. Och det står fortfarande en hel del ouppackade kartonger både i kök, vardagsrum och i Leas rum. Men vi väntar på att några gubbar ska komma och tapetsera vardagsrummet och Leas rum. Förra veckan var vi och bestämde tapeter och när jobbet väl är klart kommer det bli så underbart bra.
Jag trivs som fisken i vattnet i detta hem. Att flytta hit var det bästa vi gjort på länge. Att jag varit nedstämd mycket länge är för min närhet ingen hemlighet, men bara av att flytta har det släppt. Som en sten. Miljön påverkar så himla mycket, och ja, mer än vad jag själv trodde.
Området är underbart, och grannarna ska vi inte tala om. Varenda en har hälsat, välkomnat oss till gården och de hoppas att vi kommer trivas. Det kunde inte bli bättre. Tänk vad bra detta blev.
Det går även en diskussion här hemma, imellan åt, angående ett lockande beslut. Men för att vara säker måste jag se hur det blir med min framtid med jobb och utbildning. Jag är rätt säker på min sak, så till våren kanske. Och om vad, kan jag berätta när vi vet. Det är endast till min syster som jag har avslöjat denna fundering.
Planering och plugg
Jag sitter just nu och funderar och planerar en ny bloggdesign, tanken om en nytt namn har även slått mig med det får stanna kvar det jag har. Samtidigt sitter jag och pluggar, har en enda uppgift kvar av denna kurs och den tänkte jag hinna med ikväll. Och just denna uppgift handlar om barn som far illa i hemmet, blir kränkta, är med om sexuella övergrepp m.m. och att vi människor faktiskt har en skyldighet att anmäla om vi har kännedom om sådant. Det kan man läsa om i Svenska lagstifningen. Detta tror inte jag att många tar på allvar då man gärna många gånger inte vill lägga sig osv, men att anmäla kan nog inte vara annat än att vara en stor hjälp. Enligt min åsikt.
Det är nu Emils sista jobbkväll för denna veckan, och i morgon är han ledig. I helgen har vi planerat packning och fix så det mesta är klart. På lördag nästa helg får vi nyckeln till nya hemmet. Och jag ser ifram emot detta så mycket!
Städ och fix
Min fina kille, nu 6 månader och en vecka gammal. <3
Lea har varit med sin pappa på folkrace hela dagen, och jag har varit hemma med Mini och fixat och donat. Nu är det endast tre veckor kvar i denna lägenhet, tills vi flyttar till nytt. Ja alla som står mig nära vet att detta är så efterlängtat hos mig.
Jag har spacklat igen alla hål i väggarna, målat och fixat. Just för att slippa precis innan. När vi flyttade hit för 3 år sedan såg denna lägenhet ut som skit. Det var inte städat någonstans. Det var trasiga tapeter, trasig list som fortfarande inte har fixats, skitigt kök så heter duga, och toaletten ska vi inte tala om. Och när de var här och kollade säkerhet såg han att vi inte hade någon brandvarnare, "dom kommer komma och sätta upp en! " ja, och vart är den? Efter våran flytt hit och tjat om städningen så skulle de skicka hit ett städteam, men inte ens det skedde. Så vi skulle få 1000 kr i avdrag på hyran men under dessa tre år har räkningen inte varit billigare en enda månad.
Trots detta är jag så himla nervös inför våran besiktning, då de inte ska kunna säga någon med tanke på detta. Nu är vår lägenhet så himla fin, och den som flyttar in efter oss har tur. Men ja, nervös är jag. Sådär 3 veckor innan.
Det är okej
Det är en himla lättnad när man har någon vid ens sida som faktiskt lyssnar. Bara lyssnar, utan att nämna att nämna "jag vet hur det är, hur det känns" utan att säga "jag har varit med om samma sak", någon som verkligen lyssnar. Jag är tacksam för mina barns farmor, på många sett. Men idag fick jag släppa en och annan tår. Men det, bara av lättnad. Och jag vart nog lika förvånad som hon. Det är okej att visa sig själv ibland. Och som den väldigt känslosamma människa jag är, måste jag inse att det är okej.
Annars är folkracefestivalen i gång. Två dagar kvar och jag är slut i huvudet. Och nu ligger j soffan med en utslagen bebis, Lea sover i min säng och jag får tid med mig själv ikväll. Fredagsmys med en påse maltesers.
Tusen tankar
Vi åkte in till olycksplatsen ikväll, ett självklart val. Kort efter kom tjejens familj. Där någonstans, på några korta sekunder blev det så verkligt, att det verkligen hade hänt. De har mist en familjemedlem, en dotter, en syster.
Det är fint att se hur många som har vait där. Vi tände ett ljus, och jag skänker tusentals med tankar till vänner och familj.
Olyckligt slut på säsongstarten
Denna dag blev absolut inte vad jag själv hade tänkt. Idag var Emils första rallytävling för säsongen, han har längtat efter denna dag så himla jättelänge. Också roligt för mig och barnen att det var så pass nära att vi kunde ta tåget in för att kolla när Papsen körde.
Halvvägs in i tävlingen hör vi sirener och undrar om de är påväg till tävlingen. Tävlingaledaren sätter sig fort i bilen för att åka iväg. Någon som kört av vägen. Inom kort kommer brandbil, polis och flertalet ambulanser. "Ajdå" tänkte jag. Jag har många gånger tänkt att det är så himla otäckt detta med rally just för att man kommer i hög fart och man kan lätt rulla eller köra av och det finns aldrig någon garanti att bilen håller även om den är relativt säker med sin bur.
Snacket går, och sen kommer choken. Han i bilen har kört av vägen, men. På tre personer, varav en 19 årig tjej hamnade under bilen och de var framme med hjärtstartaren. Tävlingen avbröts omedelbart. Och denna tjej avled av sina skador och två tjejen fördes till US med nackskador.
Jag får rysningar i hela kroppen. Att detta ens händer. Jag tänker på dessa tjejer som ville tillbringa som dag till att kolla på rally, på föräldrarna till dessa och speciellt den tjejen som omkom. Jag tänker på publiken runt om som såg denna händelse. Jag tänker på föraren och kartläsaren som är goda vänner till Emil. Och jag tänker himla mycket på min vän, tävlingsledaren. Tankarna går och jag kan inte riktigt förstå att detta hände. Jag blir så ledsen och ja, jag vill bara tjuta rakt ut. Detta ska inte hända.
Detta är fruktansvärt hemskt. Och detta kan man läsa om i Motala tidning, Corren och Aftonbladet.
Motorsporten är en så himla stor del av Emils liv, likaså för alla andra förare. Alla känner alla mer eller mindre. Detta gör att det påverkar alla, och det följer med än länge.
Men. Den avslutades ändå himla bra då vi blev bjudna hem till våra vänner för lite grillad mat, umgänge, prat, skratt och annat. Precis som vanligt hemma hos denna familj. Så tack för kvällen alla inblandade. Guld värt.
Charmtroll
Man känner ju bara för att käka upp denna kille. Världens charmtroll. Och världens mest sötaste bebis.
Put your dream to realitet
Imorgon blir lilleman här hemma 6 veckor. Och det känns fortfarande som att förlossningen skedde för någon dag sen. Den känslan <3
För två veckor sedan, tyckte jag att min kropp hade gjort sitt, den hade gjort av med 14 kg så jag bestämde mig för att starta igång resan själv. Och nu har jag fått Emil med mig. Vi gör detta tillsammans, och det känns så himla bra och kul. Min våg står nu två veckor efter start på -2,6 kg och i mål kommer det vara -30 kg.
Vi lever.
Vi lever. Drömmen.
Men jag är trött, trött och ännu tröttare. Iallafall just idag. Men Casper och jag är ensamma några timmar denna kväll, så jag ska försöka slumra till en stund.
Igår blev min fina fem veckor och i morgon är det dags för mig att lyxa till det hos frisören.
Inspiration
För lite mer än en månad sedan var jag hos frisören för klippning. Nu är det dags för att göra något åt färgen. Ett par- tre nyanser vill jag få till. Och detta är bilderna jag kommer utgå ifrån. Bilden nere i till höger tilltalar väl ändå mig mest.
10 dagar
Idag är min finaste 10 dagar gammal. Jag är så himla lyckligt lottad. Och jag kan inte önska mig något finare än mina två barn.
Så underbar
Bilden är tagen av min syster.
Detta är alltså lillebror, 6 dagar gammal. Alldeles alldeles underbar. Världens finaste kille. Våran Casper <3
A positive life
Just nu sitter jag med mitt arbete som ska bli minst 5 skrivna A4. Till en början lät det för mig som väldigt mycket, men det var absolut inga problem nu när jag är på sida 4 och har en del kvar att skriva. Trots detta stora arbete plus några andra så har jag kommit undan all stress. Jag vet inte hur jag har lyckats med detta, men det är en lättnad att slippa den.
Det kommande året, alltså 2014 kommer för mig handla mycket om detta. Jag ska försöka bearbeta och kontrollera min stress, som ofta finns där omedvetet. När in stress slår till rusar jag inte upp osv, den ligger bara och tynger ner mig och ofta är jag inte medveten om den förrns den är borta. Så jag ska försöka att bli medveten och kontrollera den.
Det kommer också handla mycket av att jag ska bli den bästa versionen av mig själv. Jag har alltså inga nyårslöften, jag ser inte det som något hållbart, men jag har mål uppsatta. Och självklart vill jag tillbaka till de rutiner jag var i innan jag blev gravid, med hälsosam mat och mycket motion. Det handlar inte om att gå ner så mycket i vikt som möjligt, bli så smal som möjligt eller så snygg det bara går, det handlar om att jag ska må så bra jag kan, i mig själv. Enligt mig själv har jag ingenting att klaga över och lever så bra jag bara kan. Jag har mina fina föräldrar och syskon, fina men få vänner, lever tillsammans med min bästa vän, har världens finaste dotter och blivande syskon. Men synen av mig själv är den som måste ändras och det ska det jobbas på och det är det det handlar om, att bli den bästa versionen av mig själv. Detta uppnår jag genom en bra hälsa och mycket motion. Man kan bara man vill.
Men nu, just nu, ska jag lägga undan pluggandet en stund tills ikväll. Jag ska ta fram kyckling från frysen, fixa och fotografera vårat "nya" fina sovrum, sätta på en maskin med tvätt och sedan är det dags att hämta hem min tös från dagis.
